slut.

Borde kanske inte skriva det här men måste få ut alla tankar. Vet att han inte vill att jag skriver men han ska ju inte få betyda något längre. Känner mig så fruktansvärt sviken, han kunde väl ha sagt hur han kände tidigare. Jävla fega svin!!!

Sitter här hemma och är helt blöt i ansiktet för jag bölar så mkt. Mitt hjärta är krossat, min hjärna kan inte fatta.. Olycklig kärlek gör mig knäckt. Tycker om honom mkt men samtidigt vill jag banka skiten ur honom. Fy fan!!!

Varför lär jag mig aldrig, om jag hade lyssnat på mina känslor så kanske det här inte hade hänt. Vi hade inte hänt. Men han var ju så fin och bra. Men den personen försvann efter ett tag. Saknar honom så himla mkt. Den han är idag känns inte alls som den jag blev ihop med. Så det är ju bra på ett sätt att det tog slut men att bli dumpad känns inte direkt som ngt jag ville uppleva igen.

Just nu vet jag inte hur jag ska orka ta tag i vardagen, orka åka till jobbet. Vill ligga hemma i en hög och gråta. Men samtidigt vill jag visa att jag är stark att han inte ska få mig att gråta, även om känner mig helt trasig inombords. Hur kan en annan person påverka mig så här mycket, det känns som jag blir galen. Vill inte känna något alls, vill inte minnas.

De svåraste tankarna är de som handlar om att gå vidare, att han kommer hitta någon annan för jag var inte den han ville ha. Tyvärr var han den jag ville ha..