tisdag 22 april 2008

hjärtat gör ont

image299
one broken heart for sale


Idag känns det jobbigt :( Tror jag tänkt på honom under natten och sovit dåligt, vaknade redan kl 4. Lyckades somna om men sov inte bra. Vaknade sen vid halvåtta tiden och första tanken går till honom. Känns verkligen inte bra, blir psykiskt utmattad av att hela tiden försöka att inte tänka på honom men va tusan han har sårat mig och det gör ont. Jag tycker förändringar är väldigt jobbiga och den här känns overklig på något sätt. Nästan så jag känner mig svartsjuk på de som han vill ha i sitt liv.

Bara det att inte höras av varje dag känns väldigt konstigt, vilket det lär göra ett bra tag. Börjar känna som att jag fokuserade mitt liv kring honom vilket måste ha känts jobbigt för honom och nu känns det tomt och jag känner mig lite dum.

Men jag hoppades ju på att det var vi två för evigt och samtidigt visste jag att vi inte hade det så som jag egentligen ville att det skulle vara. Efter att ha pratat med mamma så inser jag att de tankarna om de perfekta förhållandet nog bara ska vara tankar att det kan fungera fint ändå. Fast nu gjorde det ju inte det.

image300


Det som jag mest tänker på är om han är ledsen, för jag tror han tycker det är skönt att vara fri. Eftersom vi inte pratat något mer så vet jag ju inte och det kan ju vara helt fel. Men är man ledsen så kan hjärnan fabrikera lite vad den vill. Jag vill att han ska vara ledsen, det är ju orättvist om bara jag ska må dåligt.. Visst nu är jag dum som vill att en människa jag tycker jättemycket om ska må dåligt men han har ju faktiskt gjort så jag mår skit! Hoppas han fattar det. Antar att han förstod det eftersom han inte sa något.

Gissar på att han inte sa något för att jag inte skulle bli sårad fast det blev jag ju iaf, är väldigt besviken på honom för att han inte sa något till mig. Det får mig att känna som om det vi hade inte var ngt att kämpa för (bevisligen tycker han så) och att han inte ville/kunde öppna sig för mig känns verkligen ledsamt. Sen i allt det här kommer det dåliga samvetet in och klämmer mig på tårna, jag hade ju oxå en känsla av att det var något galet med vårt förhållande fast jag ville ju kämpa för det. Jag sa ju inget då och de senaste månaderna har jag inte sagt ngt heller. Har sugit åt mig av den närhet jag fått och mått jättebra då medans när det mer var som att han önskade att jag inte var hos honom har jag fått ont i magen och kännt mig ensam. Då borde jag frågat honom men var så rädd att mista honom.

Vet inte vad det var som fick mig att fråga tillslut men kanske visste jag redan att det var slut, stod ju helgen innan och grät i duschen och tänkte att det nog var slut snart. Verkligen bittert att ha rätt ibland.

Inga kommentarer: